Mina drömmar
Hej, jag är en elev som studerar i Norrköping. Det är andra året som jag går skolan i Sverige och det är så himla kul att lära sig nya saker.
Förra året försökte jag att lära mig svenska språket mycket, jag hade kul med mina svenska klasskamrater. Först var jag blyg för att prata med dem, för att jag kunde inte så mycket svenska och tala med dem om de här sakerna som man ville. Men iallafall pratade vi på idrott, bild och musik-lektionerna.
Jag hade hört om jag kan inte klara mig med svenska språket nästa år måste jag gå i en skolan där det inte finns någon svensk elev. Till sist blev jag placerad i den skolan som jag tänkte synd om det, trots att jag försökte mycket på lektionerna men jag har kommit överens med det nu.
När jag var liten har jag inte gått till vanliga skolan, bara ungefär tre eller fyra år i en skola hemma som hade lektioner på kvällarna.
Där jag har lärt mig skriva och läsa på Dari och också att läsa Koranen.
Min mamma var både mamma och pappa för mig, hon motiverade mig till allt. Den enda personen som stod bakom mig var hon. Det var hon som byggde en stark pojke av mig med sitt stora hopp.
Nu ska jag berätta om mina drömmar: I mitt liv hade jag ingen pappa som kan hjälpa mig att bo som de andra pojkarna hos en perfekt familj. I Afghanistan flydde vi från min elaka pappa och talibanerna för att vi är Hazarer. I Iran jag hade blivit mobbad för att jag är en Afghan och blev jag slagen och blev förödmjukad.
Och nu till min egna önskan och dröm är min familjens hälsa och få stanna här för att skyddas från döden i Afghanistan.
Jag vill ha kontakt och vara med svenskar, det har gått över ett år och fyra månader sen jag kom till Sverige men tyvärr har jag ingen svensk kompis!
Om jag stannar här, jag vill välja Naturprogrammet och sen studera till Elingenjör och vill lyckas i det här ämnet!
Dessutom gillar jag att fotografera och att spela fotboll.
Jag hoppas att alla ska vara lyckliga och få leva sina drömmar.
Elev, Spra6d
